runnin' away
Jag gillar inte att stressa. Fast jag stressar typ alltid ändå. Oftast fungerar inte min kropp om jag inte stressar. Stressen e liksom ett sätt att hålla allt jobbigt borta. Nu när jag varit sjuk så har jag varit tvungen att bara ta det lugnt. En rejäl utmaning för min del. Men jag har varit duktig, riktigt duktig. Jag tror inte jag tagit det så lugnt på minst ett år som jag gjorde igår. MEN självklart ska det bli problem ändå. För återigen ska DU dyka upp. Jag menar vafaan : / Du stressar upp mig igen. Jag orkar inte : (
Jag e inte ledsen, det e inte det. Det e inte så att du kommer tillbaka nu o strör salt i såren, tro mig de läkte för längesen. Men att du kommer tillbaka o e så, jag vet inte... som om allt va som tidigare typ. Jag blir så jävla lack att jag vet inte var jag ska ta vägen, det stressar upp mig galet mycket. Har du seriösa problem? Eller är du bara så otroligt glömsk att du glömt bort anledningen till varför vi inte pratar längre? Man kan ju börja undra.
