Vissa saker förstår man inte

Jag spenderade en hel dag igår med att vänta på att min morfar skulle komma in genom dörren. Men det gjorde han aldrig, för vi var på hans begravning. Jag fattar det fortfarande inte, jag gråter bara floder av tårar, men det går fortfarande inte att förstå. Jag menar efter ett och ett halvt år förväntar jag mig fortfarande att min farmor ska komma in genom dörren när jag hälsar på farfar. Kommer jag nånsin förstå att min morfar och farmor inte lever? Jag sitter och skriver orden nu till och med, men det går inte in, för jag vill inte förstå : (

Trots att man e så ledsen under begravningar så har man ofta väldigt trevligt efteråt. Varför e det så? Alla sitter och skrattar åt gamla minnen. Pratar med folk man kanske inte snackar med så mycket annars. Fick träffa min kusin Sara som jag träffat kanske 3-4 gånger de senaste 6 åren. Kände mig otroligt liten då alla mina kusiner på den sidan redan har barn, så även fast det inte är överdrivet stor skillnad i ålder så känns det så otroligt mycket. Men, men.

Efter att ha varit med släkten hela eftermiddan så åkte jag först hem en sväng o sen till Paulina. Där satt hon, jag, Vera, Fessy o Paulinas mamma o syster o körde Stockholmsspelet eller vad det hette. Det va kul även om jag inte va så värst bra på det :P Vid elva-tiden så hoppade jag, P, V, F och Ps syster in i bilen, lämnade först av Fessy o skjutsade sen in Ps syster till hennes lägenhet i stan :) Efter att ha lämnat av henne så körde jag, P och V runt i stan lite haha. Eller okej Vera körde. ;P Blev lite sighseeing där kan man säga. Sen åkte vi hem till Paulina igen o kolla på film. När filmen va slut va Vera så gullig o skjutsa mig hem. Åkte förbi två killar på hemvägen varav den ena ställde sig mitt i vägen för att typ försöka få skjuts av oss eller nåt. Så vi e ju tvungna att sakta ner för att inte köra på honom. Då kollar hans kompis in i bilen och det visar sig att det e ett känt ansikte, inte någon jag skulle vilja skjutsa precis så jag skriker på Vera att kör kör kör! o viftar som en galning med armarna. De två utanför måste ju tänkt wtf?! Aja det va väl inte värsta grejen egentligen :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0