larssonfoshizzle

Har tänkt på en sak. Innan man började gymnasiet fick man hör lite överallt ifrån, tidningar, människor och filmer att gymnasiet skulle förändra ens liv, allt skulle bli FANTASTISKT. Tvek om jag kan hålla me om det. Jag har aldrig under de tidigare 16 åren haft så mycket sorg som tynger ner bröstet efter att ha förlorat människor som stått mig nära som under de här senaste tre åren. Jag har aldrig fått mitt hjärta nedtrampat så ordentligt som under de här tre åren (fast det har iförsig varit jävligt nyttigt när jag tänker efter) O jag har definitivt aldrig varit så stressad som under dessa tre år. Typ vila får du göra när du e död. Visst har jag varit med om helt fantastiska grejer o jag har fortfarande den mest fantastiska familjen, de bästa vännerna och den härligaste släkten.

Fast ere så här livet ska fortsätta nu, då förstår jag Peter Pan precis. Jag vill aldrig bli vuxen.