midsommar imorron
Imorgon är det midsommar. De flesta kör nog på fest på någons landsställe med snapsvisor och snaps, eller chillar bara hemma hos någon kompis med jordgubbstårta och ett glas vin. Själv åker jag till farfar och firar med min familj. Det är konstigt för under hela min högstadie och gymnasie tid så har jag inte alltid varit på att följa med på alla högtidsfiranden med familjen, men midsommar, då bangar jag aldrig. För jag får fira midsommaren på bästa sätt varje år. I en liten by ute på landsbygden, tillsammans med min familj, min farfar, min faster o mina kusiner o resten av byinvånarna. Jag får sitta där i gummistövlar och sommarklänning under ett paraply eftersom det nästan alltid regnar på midsommarafton däruppe. Äta egengjord jordgubbstårta, köpa lotter och sjunga ”my bonnie is over the ocean” tillsammans med flippade dansrörelser. Gå på tipsrundan som tar tusen år att genomföra eftersom halva byn ska ställa sig o prata längs rundan.
Allra bäst var midsommar när farmor var med. Hon var liksom kärnan i hela midsommarfirandet. När hon sprang runt där med sin omoderna analoga kamera och fotade, när hon köpte femtitusen lotter, när hon alltid med ett leende på läpparna skojade med alla andra och sen bjöd på den godaste jordgubbstårtan som hon gjort själv. Allt det och så mycket mer. Jag tänker på min farmor, ja min morfar också, varje dag. Men just såhär kring midsommar så tänker jag på farmor extra mycket. Önskar att hon fortfarande var med oss och åt av den där jordgubbstårtan och delade med sig av sitt härliga leende.
