larssonfoshizzle

Sitter o lyssnar på Drake för ovanlighetens skull. Han e faktiskt riktigt bra (hej hej mainstream, säg nån som inte säger att han e bra) var bara tvungen att skriva det för att lätta tyngden från mitt hjärta. Typ.


Känns förövrigt som om jag börjar komma in i mönstret "hej-det-här-kommer-jag-göra-ända-fram-tills-pensionen" Jobba fem dagar i veckan, hinna med mysfikor på vardagskvällarna i sin höjd. Jag vill inte. Jag vill inte växa upp, andas, jobba, göra det till en synonym med att leva och sen...dö. Jag vill inte. Jag vill hinna med mer än små fikor o träningspass på vardagarna. Jag vill kunna göra precis vad jag vill när jag vill, hur länge jag vill o det ska inte finnas något som skulle kunna stoppa mig från detta.