Put a smile on my face
Brukar sätta mig ibland och läsa gamla inlägg. Brukar garva åt de roliga minnen, känna mig lite depp när jag läser andra och minns. Suttit nu ett tag o läst inlägg från hösten 2010. Helt blandade inlägg, ena stunden e jag skitglad andra heartbroken.
Det lustiga är att när jag läser de där inläggen vill jag bara garva mig själv rakt i ansiktet. Verkligen vartenda ett typ. Antingen för att det står om alla femhundrafemtielva kvällar jag spenderade på MP (fast faan va kul jag hade där då), eller för att det står om alla flippdagar/kvällar med J,V och P (haha det va mer än awesome hahaha), men först o främst för att det står om en kille jag gilla. Vem gav honom plats i bloggen liksom? O fick mig att skriva såna här saker till slut:
put a smile on my face
Kommer ihåg när du fråga mig hur jag kunde vara så glad trots allt som gjort mig så ledsen innan. Kommer ihåg att jag svara att jag var rädd för att fastna i att vara så ledsen så jag bara tutade o körde på ett leende istället. Intala mig själv att de bra sakerna faktiskt kunde överväga.
Så nu tänkte jag faktiskt bara fortsätta le.
Förstår inte att människor som kan göra en så glad kan göra en så frustrerad, arg, ledsen.
2010-12-06 @ 23:14:29
Jag är fucking hilarious ibland, no hating på killen alltså i dagens läge. Men det e kul hur mycket man hela tiden förändras.
