larssonfoshizzle

Vet inte hur många gånger under min uppväxt jag fick höra hur viktigt det var att som barn vara barn, inte växa upp för snabbt. Dummaste, då ville man ju inte annat än att fylla 18, bli vuxen, bestämma själv. Men på den tiden, även om man läst geografi i skolan så var världen så liten.

 Sen kom 18-årsdagen, allt gled fortfarande fint framåt, jobbiga tonåren låg bakom en, klassades som myndig, vuxen. Ett år senare, 19 år gammal, tagit studenten, hela världen ligger framför ens fötter. Det var då världen blev så mycket större. Samma drömmar snurrar fortfarande i huvudet, alla städer, skogar och hav ligger på samma ställe. Men framtiden o världen, den blev så mycket större. Enklare att gå vilse.